Min förlossningsberättelse + lista
Onsdagen den 17 Juni.
Jag blev inringd för igångsättning denhär dagen till dagen efter. Likadant som förra graviditeten fick jag Hepatos. Vi påbörjade medicin, var på blodprov varje vecka och ultraljud varannan vecka från vecka 33. Trots ökad medicindos steg levervärdet och gallsyrevärdet, så för lillebrors bästa fick han komma ut till världen. Denhär Onsdagen var ganska speciell. Jag och Isabelle storstädade, jag trimmade hela gården inför midsommar och så myste jag med Isabelle mellan varven. på kvällen packade jag ner det sista i bb - väskan.
Torsdagen den 18 Juni.
Efter morgonrutiner, frukost osv. så hoppade vi i bilen, körde Isabelle till sin mommo och moffa och sedan vidare till Vasa. framme vid förlossningsavdelningen låg jag ganska direkt i ctg kurvan och efter det blev det en ganska lång väntan på läkaren. Då hon väl kom gjorde hon en inre undersökning för att se vilken igångsättningsmetod vi skulle använda - denhär gången blev det ballong! Jag var så rädd att det skulle göra ont, men där hade jag fel. värst av allt med den var nog tejpen på låret. Efter att jag fått min ballong fick vi ett av observationsrummen, ctg- kurva och Robb hämtade en sen lunch till oss från friends and burgers! Efteråt tog vi en rätt så lång promenad (för mitt tillstånd) längs med strandpromenaden och det tog inte lång tid så börja jag få mer och mer ont (så pass att jag fick stanna upp och andas en stund). Vi började gå tillbaka och efter kvällsmaten for vi ut på en till promenad och åt varsin glass nere vid hamnen. denhär gången gjorde det inte lika ont att gå så då vi kom tillbaka gissade barnmorskan att ballongen kommit ut och lämnat där inne (vilket de tydligen ofta gör, fast jag trodde de skulle ploppa ut helt) och mycket riktigt var det så. Ballongen kom alltså ut bara ca en timme efter insättning. Jag var då öppen 3 - 4 cm. Resten av kvällen fick jag värkstimulerande dropp och låg i ctg kurvan resten av kvällen. droppet ökades på med jämna mellanrum, men eftersom det inte hände så mycket mer då bestämde vi att avsluta droppet för kvällen så jag skulle få sova under natten istället. Jag fick värkmedicin av alla de slag och sov några timmar.
Bilder från promenaden efter ballonginsättning
Fredagen den 19 Juni.
Midsommarafton. Gravidvecka 37+1. Klockan 8 på morgonen kom två barnmorskor in, gjorde en inre undersökning och konstaterade att jag var öppen 6 cm, men ändrade sig sedan till 4-5 cm. De tog hål på hinnorna 08:06 och efter det fick jag igen värkstimulerande dropp. Jag åt frukost och börja få mer och mer ont. Profylaxandning och Tens- apparaten hjälpte mig en bra stund men jag längtade nog efter epiduralen! Vi for till förlossningssalen, förberedde för epidural och anestesiläkaren kontaktades. Epiduralen fungerade tyvärr inte alls denhär gången, konstaterade jag efter att ha legat och tänkt "nästa värk kanske inte gör lika ont" i en timme! Någonstans mellan allt var lillebrors hjärtljud lite låga och jag ombads göra lite lägesändringar och andas syrgas. Hjärtljuden blev bättre. Vi kom överrens om att testa PCB istället eftersom epiduralen inte tog på och jo, den var nog rätt just då för jag ville bara slippa smärtan jag kände. PCB:n tog bort den värsta smärtan, men jag kände nog fortfarande av ett väldigt tryck. Så småningom kändes trycket av mer och mer och jag sa till Robb att ringa på för att "det börjar göra mer och mer ont och det känns som att huvudet kommer längre ner hela tiden". Barnmorskan undersökte och konstaterade att jag var öppen 10 cm men att huvudet ännu var rätt högt upp men att jag kunde börja krysta lite sålänge hon värmer lite handdukar. Lillebror hade fått en skalpelektrod på huvudet för att följa med hjärtljuden innan och i ögonvrån ser barnmorskan hur tråden till elektroden far neråt när hon står och värmer handdukar. 5 minuter efter att jag börjat krysta är lillebror ute och hans skrik får mig att gråta glädjetårar. Förlossningen tog 3 timmar och 2 minuter!
Lagom snygg efter allt för få timmar sömn i observationsrummet, tidig morgon och barnvattenavgång.
Isabelles lillebror, vår son, född på midsommarafton Kl 12:15 - 49 cm och 3290 gram ♥
Efter förlossningen var vi bara tillsammans, jag, robb och lillebror i förlossningssalen, jag ammade honom, vi fick in frukostbrickan och efter en stund blev det vägning och mätning, jag duschade och sedan bar jag över vår son till bb avdelningen. Robb var med oss en stund, höll om vår son och sedan for han hem till Isabelle. Att fira midsommar på bb var kanske inte vad vi hade tänkt, men det gick bra så också. Jag fick en bit jordgubbstårta av personalen, jag och lillebror låg och myste hud mot hud, ammade. På lördagen blev jag rastlös och jag kände mig rätt så upp och ner, grät och saknade Isabelle något enormt! På söndagen efter läkargranskningen fick vi åka hem. Robb och Isabelle hämtade oss utanför avdelningen och vi fick äntligen vara tillsammans igen, hela lilla familjen ♥
Graviditeten:
Vilka var dina favoritkläder? Mjukiskläder har nog varit bäst. då det blev varmt var mamma- sportshortsen väldigt bekväma!
Vad var din/dina favoriträtter? Jag har nog ätit det mesta, iallafall efter att illamåendet gick om.
Vad var din favoritdryck? Kall saft, apelsinjuice, vatten och mjölk.
Vad tyckte du inte om? Kommer inte på något i matväg.. men starka illaluktande dofter var inte så bra.
Var det någon favoriträtt som ändrades? Nej
Vad var du mest sugen på? Yoghurt, bröd..
Hade du halsbränna? Nej
Hade du foglossning? Jo
Hade du sammandragningar? En del nog, men inga som gjorde ont!
Mådde du illa? Från vecka 7 - 18 ja!
Vilken sovställning var bäst? Vänster och höger sida.
När var din BF dag? 9 Juli 2020
Gick du över tiden? Nej, blev igångsatt pga Hepatos även denna graviditet.
Hur mycket gick du upp i vikt? Ca 12 kg skulle jag tro
Hade du mycket vätska i kroppen? Nej
Hur var ditt psyke? Det har nog varit upp och ner. I början väldigt dåligt samvete, sedan blev det bättre.
Gnällde/klagade du? Ibland, men det tycker jag nog man har rätt att göra.
Vad trodde du det var för kön? Hade nog ingen aning innan vi fick reda på det
Visste du vad det var för kön? Jo, vi tog nog reda på det på ultrat i vecka 21
Hur låg ditt SF mått? Har inte fått mitt rådgivningskort än, men något över 30 nog
Var du rädd för något? Inte rädd, men orolig över hur Isabelle skulle reagera osv..
Hur ville du att din förlossning skulle se ut? Lika bra som förlossningen med Isabelle!
Hur ser du på graviditeten idag? Det var jobbigt att må illa och vara trött i början och orka hemma med en liten.
Då illamåendet var över var allt mycket bättre och jag kunde börja njuta av graviditeten.
Överlag har det nog varit bra tycker jag!
Förlossningen
När började din förlossning? Den 19 Juni 2020
Hur började den? Igångsättning med ballong den 18e, värkarna började efter att hinnorna blev spräckta + värkstimulerande dropp.
När åkte du/ni in till förlossningen? Vi kom till förlossningen den 18 Juni
Varför? För att bli igångsatt pga att gallsyrevärdet och levervärdet blivit för högt.
Vem/vilka åkte du in med? Min man ♥
Fick du/ni åka hem igen? Inte förrän ok efter läkargranskning på lillebror på söndagen.
Om ni åkte hem igen, när fick ni åka tillbaka? -
Vilket sjukhus skedde förlossningen på? Vasa centralsjukhus
Hur mycket var du öppen när ni kom in? Vid igångsättningen var jag öppen 2 cm
Vad hände under tiden du/ni låg inne på förlossningen? Hmm.. mycket händer under en förlossning!
Vem/vilka var med under förlossningen? Min man och två barnmorskor!
Tog du nått smärtstillande? Jo, fick värkmedicin samt oxanest på natten mellan 18e och 19e, jag använde Tens apparaten, fick epidural som inte fungerade och PCB som fungerade!
Grät du? Jo. gråter alltid pga smärta
Vad tyckte du var jobbigast? Att dra bort tejpen som var fast på låret pga ballongen + Saknaden efter Isabelle
Var du rädd för något? Inte egentligen. Är smärträdd och frågar alltid om saker och ting gör ont, som tex att få en ballong insatt, få pcb- bedövning osv..
Födde du vaginalt? Ja
Användes några hjälpmedel, tex sugklocka? Nej
Hur lång tid tog det? 3 timmar 2 minuter
När kom moderkakan ut? 11 minuter efter lillebror kom tror jag det var
Fick du sys? två mindre stygn
Hur ser du på förlossningen idag? Det var en superbra och snabb förlossning!
Barnet
Vad blev det för kön? En lite son fick vi ♥
Hur mycket vägde barnet? 3290 gram
Hur lång var barnet? 49 cm
Vad var huvudomfånget? 34 cm
Vilken tid föddes barnet? Kl 12:15
Hur mådde barnet? Mycket bra ♥
Att få hem mammalådan!
För någon vecka sedan fick jag hem Mammalådan, eller Moderskapsförpackningen 2019. Den innehåller så mycket fint som kommer passa så bra till vår efterlängtade lillebror. Moderskapsförpackningen 2017 var nog väldigt bra den också, som jag fick då jag väntade Isabelle, men det är nästan så att jag fastnade mer för klädesplaggen i den senaste lådan.
I lådan 2019 finns så många fina bodys att jag inte kunde välja ut ens en favorit. och alla var i så mjukt och skönt material. längtar tills jag får börja vika och hänga in lillebrors kläder i hans egna garderob i hans eget rum ♥ Det är alltid lika spännande att få hem mammalådan. Isabelle ville mer än gärna vara med och gå igenom allt hon också och då lådan var tom satte hon sig i den och lekte med gosedjuret.
Gravidlistan 2018 vs 2020
1. Vilken vecka är du i nu?
2018 - Har nyss gått in i vecka 25 (24+2) och funderar hur tiden kan gå så snabbt men samtidigt så långsamt?
2020 - Gick in i vecka 27 idag (26 + 0) och det är under 100 dagar kvar till BF eller ungefär 3 månader kvar.. hur har det gått så fort?
2. När är du beräknad?
2018 - 13 Maj 2018, så det är ännu en lång väntan kvar
2020 - 9 Juli 2020 och kom på idag att det bara är några ynka månader kvar. 3 månader går superfort!
3. När fick du reda på att du var gravid?
2018 - Den tredje September 2017 plussade jag äntligen. Hade då gått mellan hopp och förtvivlan flera månader redan så vågade ju inte hoppas att det skulle ta sig fast det ju gjorde det.
2020 - Den 30 Oktober 2019 plussade jag, var INTE beredd på att det skulle gå så fort.
4. När och hur berättade du för din partner att du var gravid?
2018 - Tänkte till en början att vi skulle testa tillsammans men under tiden Robb stod och grillade smög jag in och testade (fast bim inte hade varit än.. pga lång cykel) och så gick jag ut alldeles skakig och visade det starka plusset och lika glad som jag var han såklart.
2020 - Ärligt talat så minns ingen av oss hur jag berättade för honom! endera var det så att jag och Isabelle gjorde något kort eller så visade jag bara testet :D Såntdär borde man väl egentligen lägga på minnet, eller?
5. Hur gamla var du och din partner och hur länge hade ni varit tillsammans?
2018 - 26 år gamla båda två och vi hade då varit tillsammans lite mer än 11 år
2020 - 28 år gamla båda två, gifta och varit tillsammans i 13 år, 14 år nu till sommaren.
6. Mådde du mycket illa i början?
2018 - Från vecka 8-13 spydde jag nästan varje dag 1 gång..
2020 - Ooja! Vecka 7-18 höll illamåendet i sig. spydde ibland 3 gånger per dag, vissa dagar inget alls, men jag har nog spytt tillräckligt kan jag säga!
7. Är du känslig?
2018 - Är en väldigt känslig person redan sen innan graviditeten, så nu är jag väl nog extra känslig kan man väl säga.
2020 - Som jag svarade åt 2018 är jag annars en känslig person men är nog extra känslig som gravid. Enligt min man har jag en del humörsvängningar också, vad han menar med det vet jag inte riktigt :D
Ultraljud vecka 21
8. När kände du bebisens första sparkar?
2018 - Innan vecka 18 började jag nog känna lite fladder men tydligare efter den tjugonde veckan.
2020 - Börja nog känna något tidigare än förra gången denhär graviditeten. kan förstås bero på att jag har moderkakan i bakvägg denna gång och framvägg förra gången. Vecka 18 kände jag nog tydliga rörelser. Nu bökar babyn på för fullt där inne.
9. Är du ofta orolig?
2018 - Nej inte egentligen. ibland oroar man ju sig för att något ska hända bebisen eller nåt sånt.
2020 - Jag har egentligen inte kännt någon oro alls. Har mest varit orolig över hur Isabelle ska reagera på sitt lillasyskon, hur det ska bli med två små hemma och nu i coronatider blir man ju lite orolig över att inte få ha med sig sin partner på förlossningen.. tänk om jag ska ligga där helt utan någon trygg person att krama om. nog för att jag skulle klara det men man vill ju nog helst ha med sig en trygg person!
10. Har du fått bristningar?
2018 - Inget på magen men brösten har fått ta den smällen istället.
2020 - Har kvar bristningar både på brösten och magen från förra graviditeten så att..
11. Hur många ultraljud har du gjort?
2018 - Fyra stycken. Ett tidigt i vecka 6 för att kontrollera att det verkligen finns ett foster denna graviditet och så ville farbror doktorn att jag skulle komma tillbaka så det blev ett till i vecka 9. Sen har jag varit på rutinultra i vecka 13 och i vecka 21. Allt har sett bra ut på alla ultraljud
2020 - Tre ultraljud. ett tidigt i vecka 8 för att se att det finns ett liv där inne. Ultraljud vecka 13 och vecka 21!
12. Vet du vad det blir för kön?
2018 - Det är en liten tös som buffar i min mage
2020 - Vi ska få en liten son, Isabelle får en liten lillebror ♥ känns superroligt!
13. Hur vill du att förlossningen ska se ut?
2018 - Har inte hunnit fundera så långt men vi siktar väl på en vaginal förlossning, jag tar emot smärtlindring om jag tycker det behövs, förlossningen behöver helst inte dra ut på tiden allt för mycket och så har jag under hela graviditeten tänkt att jag ska lita på mig själv och min kropp att den vet vad som ska göras.
2020 - Jag vill gärna att den ska vara rätt så lik förra förlossningen. Vaginal förlossning, epidural, att det går lagom snabbt och att allt bara går bra. Så vill jag ju såklart att Robb ska vara med mig hela tiden undetr förlossningen och denhär gången skulle jag gärna testa ligga i badet, men inte föda i badet tror jag.
14. Vilka är dina favoritkläder?
2018 - Pyjamas!
2020 - Åh, pyjamas eller mjukiskläder.
15. Vad äter du mest/minst sugen på att äta?
2018 - Äter en hel del smörgåsar och massor med frukt, yoghurt och andra mjölkprodukter. Någon biff eller schnitzel är inget som faller mig i smaken alls..
2020 - Äter nog det mesta. Till en början var inte aptiten så stor men nu har jag inte så stor skillnad på maträtter mer. smörgåsar och yoghurt går det mycket av åtminstone.
Den första tiden av graviditeten
Bild från 30 Oktober 2019.
Det var verkligen blandade känslor jag gick omkring med i många veckor i början av denhär graviditeten vi befinner oss i just nu. Det var ett par riktigt tuffa veckor med många känslor, tankar, funderingar. Från att i ena stunden känna så stor glädje över graviditeten till att i nästa stund vara helt upp och ner och oförberedd på allt (kändes det som då). Att få ett plus på graviditetstestet är alltid en stor glädje och lycka, även denna gång. Men när tröttheten och morgonillamåendet slog till i gravidvecka 7 var jag allt annat än glad. ( I vecka 8 var vi på ett första privat ultraljud för att få se att det finns ett liv där inne )
Illamåendet och tröttheten gjorde att jag kände mig dålig som mamma till Isabelle, eftersom jag inte orkade vara den mamma jag varit innan. Helst av allt hade jag bara velat ligga på soffan, dra täcket över mig och sova dagarna igenom, men det går ju inte riktigt med en då 1 ½ åring i huset som kräver sin uppmärksamhet. Fy vilket dåligt samvete jag hade under dehär veckorna när jag mådde som sämst och var som tröttast. Jag grät en del och funderade om dethär verkligen var rätt. Alltså inte rätt beslut men rätt för Isabelles skull. Hon är ju ändå så liten än - tänk om hon blir jätteledsen över att få ett syskon, ett syskon som också behöver uppmärksamhet och närhet av hennes mamma. Tänk om hon känner sig utanför då och många andra tänk-om tankar som jag inte kommer på just nu vilka de var.
Jag har märkt av en del saker som varit annorlunda med denhär graviditeten och då jag var gravid med Isabelle. Bland annat min aptit. Jag har under tiden jag mådde som sämst haft så dålig aptit och levde på några enstaka saker dag ut och dag in i flera veckors tid, havregrynsgröt, nudlar, smörgås med ost och yoghurt. Jag var inte alls sugen på varma måltider, även om det nog slank ner något sånt mellan varven också då jag hade bättre dagar. Jag minns inte att det var så med Isabelle i magen. En annan sak var att då morgonillamåendet gick om på dagarna så blev jag otroligt hungrig istället - inte så enkelt med noll aptit det. Jag kände mig ständigt hungrig. illamåendet har också varit annorlunda om jag jämför med illamåendet jag hade då jag väntade Isabelle. Då märkte jag när morgonillamåendet gick över lättare + att det gick om fortare (vecka 7-13). Denna gång började morgonillamåendet i vecka 7 och höll i sig till ca vecka 18 och även om det var några dagar utan illamående då också så var nog dagarna med uppkastningar fler. Med Isabelle i magen mådde jag bara illa på morgonen, denhär gången hade jag några enstaka veckor då jag kunde vara illamående på kvällarna också...
Bild från ultraljud i vecka 13
Den värsta tröttheten gav iallafall med sig där efter 13 veckor, vilket kändes superbra. Äntligen orkade jag lite mer även om morgonillamåendet höll i sig fortfarande. När illamåendet började lätta där kring vecka 18 kunde jag äntligen börja känna mer glädje över graviditeten och börja njuta mer och känna mig tacksam av att få vara gravid en gång till. Missförstå mig inte, tacksam har jag nog varit hela tiden innerst inne men att också få känna det nu. Innan hade jag mest lejdon av allt.
Jag har varit otroligt dålig att dokumentera denhär graviditeten också. Inte många magbilder finns att se på heller. Men saken är ju den att veckorna går så fort och med en snart tvååring i huset så finns det inte så mycket tid över att fundera på graviditeten. Men lite magbilder ska jag nog ta så småningom. Befinner mig i skrivandets stund i vecka 27. Mer graviduppdatering kommer inom kort :)
Isabelle ska bli storasyster!
Detta är nog ingen nyhet längre, åtminstone inte om man följer mig på Instagram. Men nog behöver ju en såhär stor sak dokumenteras på bloggen också känner jag. i Juli ska Isabelle bli storasyster, vi ska bli tvåbarnsföräldrar. Lillebror eller lillasyster är beräknad komma den 6e Juli 2020 enligt senaste ultrat. Den 24 Februari får vi förhoppningsvis veta om det är en liten syster eller bror som sparkar i min mage. Tänk att vi snart är halvvägs in i graviditeten. En liten uppdatering om veckorna som gått kommer en annan dag. det har minst sagt varit blandade känslor, men det tar vi då.
Den blivande storasystern på bild här nedan ♥
En sista gravidfotografering, tillsammans med Robb ♥
Igår när vi var i Vasa hade vi med oss kamera och stativ för att ta en snabb sista gravidfotografering där Robb också är med, innan magen är ett minne blott. tycker vi lyckades rätt så bra om jag får säga det själv. Så kul att ha att se tillbaka på sen, och tänk att jag fick Robb att ställa upp på bild utan ett minsta pip.
Ruinerna i Gamla Vasa var dessutom ett mycket bra ställe för fotograferingen. Vi fick nästan vara ifred också!
Vi längtar så mycket efter den lilla busen som ännu ligger i magen och bökar.
Graviditetsvecka 39 (38+1)
Tankar kring den kommande förlossningen
BB- väskorna är packade sedan en månad tillbaka, nervositeten smyger sig sakta på, mina tankar är ofta någon helt annanstans än i nuet. tankarna de är många, funderar mycket på hur DU, mitt lilla barn i magen, kommer se ut. så har det varit nu under de senaste veckorna som varit. i dethär blogginlägget tänkte jag dela med mig lite av vad jag gjort idag samt lite av mina tankar kring den kommande förlossningen ...
Idag befinner vi oss i graviditetsvecka 39 (38+1) och jag började min morgon med att fara till labben på blodprov (för levervärdet och gallsyrorna). Sen har vi varit på ännu ett ultraljud till Vasa centralsjukhus också. Allt såg bra ut även på detta ultraljud. Hjärtat tickade på fint, tydliga andningsrörelser syntes, fostervattenmängden var bra, flödet i navelsträngen även det fint. Filuren i magen har lagt sig fint med huvudet i bäckenet nu och uppskattades idag väga 3154 gram sådär på ett ungefär. Skönt att veta att allt ser bra ut tycker din mor och far. Såhär butter kan man se ut när man måste vara med på bild, tycker fröken:
Idag gjordes också en inre undersökning på mig och jag förstod på läkaren att det såg (kändes) rätt moget ut där inne för att vara förstföderska, så det är väl bra. I samband med undersökningen gjorde hon också en hinnsvepning. Det gjorde inte direkt ont men var kanske inte det trevligaste jag varit med om i mitt snart tjugiosju åriga liv heller. Med andras erfarenheter/upplevelser i åtanke kommer det endera göra susen (för musen hahah!) och vi har en liten bebis inom två dygn eller så händer ingenting. Jag hoppas på det förstnämnda. Någon timme efter svepningen hade jag lite mer mensvärk än vanligt, men det gick om efter ett tag. I skrivandets stund sitter jag också här med lite mer mensvärk än vad jag annars haft de senaste veckorna och jag riktigt känner hur det bökar på långt där nere.
Det känns spännande (wc paus).. TROR att en del av slemproppen lossnade nyss men hur ska man veta? inte så konstigt skulle det ju vara med tanke på dagens ingrepp. Är det på gång nu? Som jag sa innan min lilla paus.. det börjar kännas spännande nu. Vet inte om jag är så rädd egentligen. lite smärträdd tror jag dock att jag är, och mest rädd har jag varit för att spricka under förlossningen. varför vet jag inte. Jag känner mig åtminstone så redo man nu bara kan känna sig och jag tror på mig själv och min kropp och såklart på Robb att han kommer finnas där som bara han kan, då det väl är dags. Det vore ju roligt om hinnsvepningen ger effekt och det startar "av sig själv". Det är ju det man önskar mest av allt såklart. Men gör det inte det så ok, då får det vara så. Då blir det troligtvis igångsättning nästa vecka, med ballongmetoden och eventuellt cytotec och vem vet vad? Men före jag vet när en eventuell induktion blir så ska jag imorgon få reda på dagens labbsvar. Hur som helst är det inte lång tid kvar nu. Får se om något händer redan inatt? eller imorgon.. Om jag inte ligger på förlossningen imorgon så kommer en liten uppdatering under nästa bild imorgon. Godnatt ♥
Uppdatering kl 10:45 : sovit gott men kände mig ändå inte helt utvilad på morgonen. haft en del sammandragningar (som inte gör ont) + ont i ryggen och lite kraftigare mensvärk nu som då. det värsta under natten har varit att svänga från ena sidan till den andra eftersom det gjort något fruktansvärt ont i blygdbenet, värre än det brukar med min foglossning. ser lite ut som jag går och haltar fram idag. Just nu är läget lugnt verkar det som :)
Graviduppdatrering vecka 38 / En natt på bb-avdelningen
Nu börjar det återigen vara en stund sedan min senaste graviduppdatering. Är idag i graviditetsvecka 38 (37+3) och det känns nästan som om jag bara kommer hinna blinka och så har vi fått vår efterlängtade dotter. så mycket kan jag väl konstatera att någon aprilbebis lär det väl inte bli ändå, men en tidigare ankomst, det blir det. I min senaste graviduppdatering nämnde jag ju att jag fått Hepatos Så, nu under de senaste veckorna har jag varit på blodprov varje vecka samt ultraljud varannan vecka. Blodproven har visat att mina levervärden och gallsyrevärden åker lite upp och ner varje vecka och förra måndagens prover visade att gallsyrenivån överraskande stigit från 10 till 30. Läkaren från VCS ville då att jag skulle ta ett till prov i torsdags och då var gallvärdet nere på 10 igen men levervärdet på stigande. Jag skulle ta kontakt ifall klådan blev värre, och det gjorde jag i söndags..
För under helgen har klådan varit en aning värre än innan. På söndagen brände det i både fötter och händer, magen och armarna kliade också. Icepower hjälpte för stunden men inte länge nog. ringde till förlossningen runt kl 20.30 och ca 21.30 ringde de upp efter att ha talat med läkaren som ville ha in mig på kontroll. Vi packade med bb-väskorna i bilen för säkerhets skull och Piff och Puff fick fara till monäs. lite efter 11 kom vi till Vasa och fick då ligga i ctg-kurvan och efteråt ultra. Allt såg som tur bra ut och jag blev inlagd på bb över natten. delade rum med en annan gravid så Robb fick ta in på hotell. varmt som tusan i rummet så sov kanske inte sådär superbra. På morgonen togs blodprov, jag åt frukost, läkaren kom in en sväng och informerade att vi inväntar svaret på gallsyrorna, jag låg en stund i ctg, åt lunch, var en sväng till stan, Robb kom och höll mig sällskap efter jobbet, 17.30 kom svaren på gallsyrorna som då stigit till 21. sen fick vi åka hem. klådan den kommer och går men går att leva med. Har ökat medicindosen och väntar nu bara på inkommande måndags blodprov + ultraljud. Då ska vi också fundera kring den kommande induktionen (igångsättningen). Spännande! får se när det blir. mer om mina tankar inför den kommande förlossningen tänkte jag dela med mig av i ett annat inlägg efter inkommande måndags ultra...
Från gravidfotograferingen med mig själv ❀ 3
Sista delen med bilder från gravidfotograferingen med mig själv. Graviditetsvecka 36 (35+4) ♥
Nikon D90 / Nikkor 85 mm f1,8
Från gravidfotograferingen med mig själv ❀ 2
Här kommer del två med bilder från gravidfotograferingen jag hade med mig själv. Här hittar ni del ett. Alla bilder är fotade med min gamlare kamera Nikon D90 och objektivet Nikkor 85 mm /f 1,8. Graviditetsvecka 36 (35+4)
Från gravidfotograferingen med mig själv ❀ 1
Här är en första titt på en av många bilder från gravidfotograferingen jag hade med mig själv förra veckans torsdag. har många bilder kvar att finjustera men ville bara snabbt visa denna, i både färg och svartvitt. Jag och magen i vecka 36 (35+4).
Min babyshower ♥ 15 April 2018
Slog mig just att det är mindre än EN MÅNAD till det beräknade födelsedatumet. Ville bara inflika det. tiden går så fort nu tycker jag. lilla tösen kan ju faktiskt komma när som helst nu. både jag och robb längtar så mycket. *gråtpaus*. Igår var det en fin söndag. min namnsdag och ett fint gäng kvinnor som överraskade mig med babyshower. nog för att jag anat att något varit på gång, för när man varit tillsammans med någon så länge som i 12 år så märker man på bara blicken att det är något han döljer för en, och inte har jag ju täckst fråga heller för då hade ju stackaren inte kunnat hålla sig, hehe ♥ Han drog iallafall med mig på en mjukglass och en sväng till kovjoki efter mer tekniklego (för vi skulle ju sköta Vincent sen på dagen! eller?) ..
.. Väl hemma igen är huset fyllt av mina allra närmaste. Mamma, lillasyster, svärmor, Jennifer och Vincent, Sara och Wilton, Anso, Jenny och lilla Sam, Katja och Jessica. De hade ordnat med roliga lekar, söta och salta tilltugg, en fin blöjtårta gjord av Jennifer och så en massa fina presenter till vårt lilla ♥ Varm i hjärtat efter gårdagen. Tack tack tack allihopa!
Tur med vädret hade vi också. vi hade det så varmt på terassen att många satt i kortärmat, stora killarna Vincent och Wilton busade tillsammans, 5 veckor gamla Sam sov sig igenom största delen av tillställningen och fick även inviga vår vagn ute på terassen. den fick godkänt! Nu är det väl bara att vänta vidare antar jag. men snart, snart är hon här vår lilla dotter!
Graviduppdatering ♥ vecka 35
Nu går det undan! Det är nu endast några få veckor tills vi får träffa den lilla tösen som ligger och bökar i min mage. Ja, eventuellt några veckor tidigare än beräknat till och med. Tänkte att det kan vara bra med lite uppdatering kring graviditeten, för sånt blir ju kul att läsa om senare också.. Befinner mig nu i graviditetsvecka 35 (34+4) och mammaledigheten börjar imorgon, 6.4, men jag har lallat omkring här hemma i 3,5 vecka redan. Magen växer så det knakar, inget illamående, har ont i symfysen (bäckenbottensmärta) som strålar ut i ljumskarna om nätterna, att sova med mig är ungefär som att sova med en elefant menar karn i huset, bastu och bastudoft är livet, mitt Hb har äntligen börjat stiga igen, jag går fortfarande och doftar på blomjord. Vi har nog fixat det mesta här hemma till den nya familjemedlemmen skulle jag säga. Så, nu skulle det väl vara dags att börja packa bb-väskan (väskorna?) då!
Vad mer? Jo, jag har drabbats av Hepatos. Det började med att jag för 1,5 vecka sedan låg vaken en natt på grund av så hemskt kliande fötter att jag för en stund funderade på att gå ut och stå i en snödriva, eller hugga av mig fötterna. Frågade på facebookgruppen Mammor & gravida i Österbotten vad detta kan bero på och fick bra svar. Smorde fötterna med aloe vera gel till följande natt, Fastade, Inväntade måndagen och ringde rådgivningen och berättade om min klåda på fötterna. For till labben på blodprov och inväntade svar. Levervärdet var förhöjt och gallsyrevärdet var på gränsen. VCS tog över och därifrån fick jag utskrivet medicin för att få ner dessa värden + att jag i tisdags var på blodprov igen + ultraljud till Vasa. Allt såg bra ut med tösen på ultraljudet och från och med nu kommer jag fara på blodprov varje vecka + ett ultraljud till om två veckor. Efter tisdagens blodprov visade det sig att levervärdet höjts ytterligare (trots medicin) och för tillfället väntar jag bara på svar angående gallsyrorna så får vi se hur det fortsätter. Klådan kommer och går. ibland kliar det mer om nätterna, medans det är helt lugnt nästa natt. Ett tips ifall det är någon annan där ute som har klåda: smörj fötterna med aloe vera gel och sov med sockor på! Så, det är anledningen till att tösen eventuellt kommer tidigare än beräknat eftersom man ofta sätts igång när man drabbats av hepatos, men vad som helst sålänge tösen mår bra ♥ Får se om det blir en aprilbebis eller majbebis?
Ursäkta för de dåliga mobilbilderna. Jag ska SNART föreviga magen på bild så då blir det lite bättre bilder. har inte haft något stort fotosug den senaste tiden så då får det bli mobilbilder istället.
Graviditetsvecka 30
Befinner mig i skrivandets stund i graviditetsvecka 30 (29+4) och enligt preggoappen är det 72 dagar kvar. Om inte förr så nu börjar det nog kännas av att man är gravid. är sjukskriven denhär veckan på grund av foglossning, så har nu endast en arbetsvecka kvar att ta itu med och efter det SKA jag nog bara vara hemma. foglossningen är värst på nätterna när det ska svängas och bökas i sängen + att man ska upp och tömma blåsan, vilket ju resulterar i att nattsömnen blir lite lidande emellanåt. på dagarna värker det mest i ryggslutet. magen känns tung och spänd mellan varven (sammandragningar?).. men inte ska jag klaga, för annars mår jag hur bra som helst, ja och lilla tösen också ♥
Efter min senaste uppdatering om graviditeten så hamna jag att mäta mitt socker i 6 dygn eftersom resultatet från sockerbelastningen var lite på gränsen + att jag haft socker i urinen. sockret hölls dock fint under hela mätningen. ska mäta igen i 3 dygn före nästa rådgivningsbesök för att följa med lite hur det ser ut. Vad mer? har hittills gått upp ca 7 kg sedan inskrivningen, mitt Hb har sjunkt till 114 och äter därför järntabletter varannan dag nu en tid framöver (undrar om min höga puls kan bero på lågt Hb? pulsen över 100 de senaste besöken), bebisens puls har varit runt 145 vid de senaste besöken och mitt Sf- mått var 28 cm vid senaste besöket.
Gravidcravings då? har ju inte haft några cravings ännu... hittills! alltså huhhu, några cravings på mat har jag inte men ingen kan förstå hur underbart GOTT fuktig blomjord (blandat med torv) doftar. och bastudoft med tjära. jag m å s t e bara få dofta liite till. så ni kan ju tänka er hur det ser ut hemma hos oss. grönväxterna blir vattnade regelbundet, jag går och krafsar i blomjorden och doftar på den och så badar vi bastu åtminstone tre gånger i veckan och kastar på flera skopor med bastufodtsdroppar i. vet inte om man ska skratta eller gråta?
Gravidlista
1. Vilken vecka är du i nu?
Har nyss gått in i vecka 25 (24+2) och funderar hur tiden kan gå så snabbt men samtidigt så långsamt?
2. När är du beräknad?
13 Maj 2018, så det är ännu en lång väntan kvar
3. När fick du reda på att du var gravid?
Den tredje September 2017 plussade jag äntligen. Hade då gått mellan hopp och förtvivlan flera månader redan så vågade ju inte hoppas att det skulle ta sig fast det ju gjorde det ♥
4. När och hur berättade du för din partner att du var gravid?
Tänkte till en början att vi skulle testa tillsammans men under tiden Robb stod och grillade smög jag in och testade (fast bim inte hade varit än.. pga lång cykel) och så gick jag ut alldeles skakig och visade det starka plusset och lika glad som jag var han såklart.
5. Hur gamla var du och din partner och hur länge hade ni varit tillsammans?
26 år gamla båda två och vi hade då varit tillsammans lite mer än 11 år
6. Mådde du mycket illa i början?
Från vecka 8-13 spydde jag nästan varje dag 1 gång..
7. Är du känslig?
Är en väldigt känslig person redan sen innan graviditeten, så nu är jag väl nog extra känslig kan man väl säga.
8. När kände du bebisens första sparkar?
Innan vecka 18 började jag nog känna lite fladder men tydligare efter den tjugonde veckan.
9. Är du ofta orolig?
Nej inte egentligen. ibland oroar man ju sig för att något ska hända bebisen eller nåt sånt.
10. Har du fått bristningar?
Inget på magen men brösten har fått ta den smällen istället.
11. Hur många ultraljud har du gjort?
Fyra stycken. Ett tidigt i vecka 6 för att kontrollera att det verkligen finns ett foster denna graviditet och så ville farbror doktorn att jag skulle komma tillbaka så det blev ett till i vecka 9. Sen har jag varit på rutinultra i vecka 13 och i vecka 21. Allt har sett bra ut på alla ultraljud ♥
12. Vet du vad det blir för kön?
Det är en liten tös som buffar i min mage
13. Hur vill du att förlossningen ska se ut?
Har inte hunnit fundera så långt men vi siktar väl på en vaginal förlossning, jag tar emot smärtlindring om jag tycker det behövs, förlossningen behöver helst inte dra ut på tiden allt för mycket och så har jag under hela graviditeten tänkt att jag ska lita på mig själv och min kropp att den vet vad som ska göras.
14. Vilka är dina favoritkläder?
Pyjamas!
15. Vad äter du mest/minst sugen på att äta?
Äter en hel del smörgåsar och massor med frukt, yoghurt och andra mjölkprodukter. Någon biff eller schnitzel är inget som faller mig i smaken alls..
Ett inlägg om graviditeten
Tänk att vi redan går in i vecka 20 (19+0). tiden går verkligen fort men ändå är det en lång väntan kvar. Morgonillamåendet gick ju om där någon gång vecka 12-13 och höll sig borta. vecka 17 slog morgonillamåendet till igen med buller och bång och att jobba morgonskift är lite av en plåga just nu. jag skulle vilja hoppas att det är något som kommer gå över snabbt. jag är dock glad över att jag är illamående och spyr endast de dagar jag jobbar morgon. alla andra dagar mår jag hur bra som helst.
Bilder från min instagram: då jag gick in i vecka 15 / Första magbilden i vecka 17 i min favoritklänning som snart är för liten
Bilder från min instagram: då vi köpt vagn och piff fick för sig att testligga den / skärmdump från graviditetsappen idag
Magen växer och jag tror mig nog ha börjat känna bebisens rörelser redan sedan två veckor tillbaka. fast vad vet jag som inte varit gravid förr. det känns iallafall som ett litet fladder och gaser tror jag inte att det är. Efter jobbet har jag alltid ont nere i korsryggen men några andra krämpor har jag inte än. Den 27e ska vi på ultraljud och förhoppningsvis får vi reda på om det är en flicka eller pojke då. vi är för nyfikna för att inte ta reda på. Själv tror jag att det är en pojke men man kan ju aldrig vara säker och vi har absolut inte någon skillnad vad det blir ♥ i måndags var jag på läkarundersökning och fick återigen höra bebisens hjärtljud, lika underbart varje gång!
Här ser ni ett av våra fynd från haparandaresan, vagnen. vi hade ingen som helst plan på att bli med vagn än trots att jag nog redan bestämt vilken vagn vi ska ha, men med ett bra pris och trevlig butikspersonal så passade vi på. vi kom hem med både vagn och bilstol från butiken och är mer än nöjda. Jag är verkligen inget proffs på dethär med barnvagnar och dess namn men om vi parar ihop Emmaljunga, duo, combi, edge och duo s outdoor chassi så får vi nog ihop ett fint namn tillslut. Det är en hel del saker kvar att inhandla inför lillens ankomst men det ska vi väl nog hinna med, hehe.
Vi längtar till maj ♥
Den som följer mig på instagram fick redan igår veta att vi i Maj 2018 äntligen ska bli en till i familjen. Det är väl lika bra att skriva det hit på bloggen också så är det ju dokumenterat allstans, för bloggen har ju fortsatt eka tomt nu under hösten och det beror helt och hållet på den lilla krabaten i min mage. Trötthet, illamående och hela dendär biten.. ja ni förstår säkert. Jag vågar n ä s t a n säga att illamåendet börjat ge med sig nu. Vi är åtminstone så lyckliga och längtar verkligen till våren nu. även om året började mindre bra (vilket jag berättade för er igår) så kan vi nu blicka framåt. Jag är så tacksam ♥
Bästa morsdagspresenten man kan tänka sig ♥
Fritt fram att ställa graviditetsrelaterade frågor, så svarar jag så fort jag har möjlighet!
Det kändes som om hela jag stannade upp ...
Skrivet 12.5.2017
Tänk hur allt bara kan stanna upp sådär plötsligt när man är med om något ledsamt. hjärtat stannar upp för någon sekund, hjärnan och hela kroppen likaså. iallafall kändes det så för mig, som om hela jag stannade upp i någon sekund när jag tittade på dendär skärmen framför mig med min hand i robbs hand, ena stunden så lyckliga över framtiden och det lilla livet, när vi i nästa sekund är tvungna att kliva ur vår lilla lyckobubbla för att falla pladask och allt bara stannar upp. dethär händer inte oss tänker jag då jag ser det tomma svarta hålet på skärmen framför oss. jag tittar oroligt, med hjärtat i halsgropen och gråten i ögonen, på läkaren som för ultraljudsapparaten över min mage och frågar lite oroande frågor, varpå jag frågar varför det inte syns något inne i livmodern. Ingen liten filur med viftande små armar eller ett pickande hjärta. Det som jag drömt en evighet på att få uppleva. Vi får till svar att det inte finns något liv och att graviditeten har stannat av i ett tidigt skede. Vi går hem med diagnosen Ofostrig graviditet (missed abortion?), en sjukskrivning och fyra tabletter cytotec.
Det har snart gått en hel månad sedan vi skulle få se det lilla livet på vårt första ultraljud den 13 april. Jag var gravid i vecka 14 (13+1) och vi var så lyckliga och förväntansfulla. Vi fick vårt efterlängtade plus den 13 februari, vi hade inskrivning vid rådgivningen och vi gick och väntade ivrigt på första ultraljudet. Vi längtade till 18 Oktober då lillen var beräknad att anlända och vi längtade efter att få berätta åt våra familjer och våra vänner. under graviditeten mådde jag väldigt illa på mornarna (v7- v8/v9 speciellt), jag kissade ofta, jag hade ömma bröst från början till ungefär någon dag före ul, jag hade ingen matlust under en viss period, magen var uppblåst och jag var trött. Jag hade med andra ord de flesta graviditetssymptom som man har när man är gravid, så det blev en stor chock för mig på ultraljudet när vi fick veta hur det egentligen låg till. Det är så svårt att förklara hur jag kände mig där och då. sorgsen, tom, krossad, besviken, led. Ingen kan egentligen förstå hur just jag kände mig just då. eventuellt ni andra som varit med om samma sak. En omtänksam och förstående sköterska pratade en stund med oss och förklarade hur vi går tillväga med cytotec (tabletter som används bland annat vid igångsättning av förlossning så att livmodern börjar dra ihop sig/ vid missfall för att stöta ut det som finns kvar i livmodern) och vi fick som råd att vänta en mens innan vi försöker bli gravida igen. för kroppens eget bästa.
Den påskhelgen blev allt annat än vad vi hade hoppats på. istället för att berätta den glada nyheten för våra familjer på inflyttningsfesten den 14e april, bet vi ihop och hade trots omständigheterna en lyckad fest. den 15e tog jag cytotectabletterna och lade mig i sängen, kände mig hjälplös, ledsen, tom och trasig. enligt beskrivningen skulle det ta ca 3 timmar, eventuellt flera timmar innan tabletterna började värka. Efter en och en halv eller två timmar i sängen börjar jag få lite mensvärk och tar en av fyra värktabletter jag fick med mig hem.. v a r n i n g t i l l k ä n s l i g a l ä s a r e .. jag känner att det börjar rinna till och går på wc där det kommer klumpar av blod. Det går ytterligare en timme och på den tredje timmen efter tablettinstoppandet börjar jag få riktigt ont i livmodern då den börjar dra ihop sig. jag ligger och andas mellan kramperna/värkarna som kommer med några sekunders mellanrum. plötsligt hör och känner jag ett knak inne i magen och smärtan är som bortblåst - springer till wc och ut kommer allt som ut ska. hinnsäck, fostervatten m.m.. Inget man vill vara med om flera gånger, helst.
Att skriva av mig om dethär är ett sätt för mig att bearbeta händelsen. ett sätt att bearbeta sorgen för det lilla som fanns men som inget blev. det lilla som vi längtade efter att få träffa. Dessutom tycker jag att det är bra att berätta om det och rent av viktigt också för den delen. Missfall är något som händer för så många men är inget vi direkt pratar om. det är något vi alla tänker att händer andra men absolut inte en själv. Men tyvärr kan det hända vem som helst, vilken ålder vi än är i, hur hälsosamt vi än lever och hur vi än försöker.. så är ju kvinnokroppen ändå rätt otrolig på sätt och vis - missfall är ju kroppens eget sätt att stöta bort något som ändå inte är friskt. I efterhand har jag funderat så mycket. läst myckt om andras berättelser om ofsostrig graviditet, om missfall, om när andra blivit gravida igen efter en ofostrig graviditet, för att finna något slags hopp i sorgen. Tänk hur ens egen kropp kan lura en så, att ett litet frö slutat gro men kroppen fortsätter vara gravid som om inget har hänt och att det kan gå så många veckor. Det känns så dumt att ha gått och väntat i 14 veckor på ingenting. hur får det ens gå så långt? nästa gång kommer vi göra ett tidigt vul för att jag säkerligen kommer oroa ihjäl mig annars. I efterhand har jag också funderat om jag ändå inte kunde ha anat något skumt då vi tex en gång funderade på namn sa jag "jag vill inte fundera på namn före vi vet om det finns något där inne" och vid flera andra tillfällen då jag uttryckt mig liknande "OM det finns något". kan det månne vara så att jag visste att något inte stod rätt till? Inte vet jag.
Jag är fortfarande väldigt ledsen vissa dagar. Men jag har också rätt att sörja. Antagligen hade det kännts mycket värre om det hade funnits ett foster som inte längre orkat kämpa. men jag är ledsen ändå. det var ju så efterlängtat. Vi fortsätter och blickar framåt, ser positivt på saken så gott det går. jag kan iallafall bli gravid. Idag sitter jag och väntar på att första mensen efter missfallet ska komma. tror inte jag längtat så mycket efter lingonveckan som jag gör denhär månaden. Förhoppningsvis blir det en januari eller februaribebis liten bebis under året 2018 istället ♥
Om någon där ute som läser mitt inlägg varit med om samma sak (fått veta att ni haft en ofostrig graviditet), skulle jag bli väldigt glad att få höra just din berättelse. när fick du veta? kände du att något inte stod rätt till under graviditeten? när blev du gravid igen? berätta precis allt du vill eller ingenting.
en lyckans dag den trettonde februari tvåtusensjutton
STARTSIDA
