BB- väskorna är packade sedan en månad tillbaka, nervositeten smyger sig sakta på, mina tankar är ofta någon helt annanstans än i nuet. tankarna de är många, funderar mycket på hur DU, mitt lilla barn i magen, kommer se ut. så har det varit nu under de senaste veckorna som varit. i dethär blogginlägget tänkte jag dela med mig lite av vad jag gjort idag samt lite av mina tankar kring den kommande förlossningen ...

 

 

Idag befinner vi oss i graviditetsvecka 39 (38+1) och jag började min morgon med att fara till labben på blodprov (för levervärdet och gallsyrorna). Sen har vi varit på ännu ett ultraljud till Vasa centralsjukhus också. Allt såg bra ut även på detta ultraljud. Hjärtat tickade på fint, tydliga andningsrörelser syntes, fostervattenmängden var bra, flödet i navelsträngen även det fint. Filuren i magen har lagt sig fint med huvudet i bäckenet nu och uppskattades idag väga 3154 gram sådär på ett ungefär. Skönt att veta att allt ser bra ut tycker din mor och far. Såhär butter kan man se ut när man måste vara med på bild, tycker fröken: 

 

 

Idag gjordes också en inre undersökning på mig och jag förstod på läkaren att det såg (kändes) rätt moget ut där inne för att vara förstföderska, så det är väl bra. I samband med undersökningen gjorde hon också en hinnsvepning. Det gjorde inte direkt ont men var kanske inte det trevligaste jag varit med om i mitt snart tjugiosju åriga liv heller. Med andras erfarenheter/upplevelser i åtanke kommer det endera göra susen (för musen hahah!) och vi har en liten bebis inom två dygn eller så händer ingenting. Jag hoppas på det förstnämnda. Någon timme efter svepningen hade jag lite mer mensvärk än vanligt, men det gick om efter ett tag. I skrivandets stund sitter jag också här med lite mer mensvärk än vad jag annars haft de senaste veckorna och jag riktigt känner hur det bökar på långt där nere.

Det känns spännande (wc paus).. TROR att en del av slemproppen lossnade nyss men hur ska man veta? inte så konstigt skulle det ju vara med tanke på dagens ingrepp. Är det på gång nu? Som jag sa innan min lilla paus.. det börjar kännas spännande nu. Vet inte om jag är så rädd egentligen. lite smärträdd tror jag dock att jag är, och mest rädd har jag varit för att spricka under förlossningen. varför vet jag inte. Jag känner mig åtminstone så redo man nu bara kan känna sig och jag tror på mig själv och min kropp och såklart på Robb att han kommer finnas där som bara han kan, då det väl är dags. Det vore ju roligt om hinnsvepningen ger effekt och det startar "av sig själv". Det är ju det man önskar mest av allt såklart. Men gör det inte det så ok, då får det vara så. Då blir det troligtvis igångsättning nästa vecka, med ballongmetoden och eventuellt cytotec och vem vet vad? Men före jag vet när en eventuell induktion blir så ska jag imorgon få reda på dagens labbsvar. Hur som helst är det inte lång tid kvar nu. Får se om något händer redan inatt? eller imorgon.. Om jag inte ligger på förlossningen imorgon så kommer en liten uppdatering under nästa bild imorgon. Godnatt ♥

 

Uppdatering kl 10:45 : sovit gott men kände mig ändå inte helt utvilad på morgonen. haft en del sammandragningar (som inte gör ont) + ont i ryggen och lite kraftigare mensvärk nu som då. det värsta under natten har varit att svänga från ena sidan till den andra eftersom det gjort något fruktansvärt ont i blygdbenet, värre än det brukar med min foglossning. ser lite ut som jag går och haltar fram idag. Just nu är läget lugnt verkar det som :)

 

Lycka till! Å va int rädd, att föda barn är det mäktigaste jag varit med om. Sålänge man slappnar av så gjorde det inte alls ont (säger åtminstone jag som klarade en förlossning på 76 timmar utan annan smärtlindring än bad de sista 5 timmarna)

Åh va det är nära nu! Snart så har ni en liten en med er 😍 Å ta bara allt som det kommer! De kommer gå så bra :)