STARTSIDA
Den första tiden av graviditeten
Bild från 30 Oktober 2019.
Det var verkligen blandade känslor jag gick omkring med i många veckor i början av denhär graviditeten vi befinner oss i just nu. Det var ett par riktigt tuffa veckor med många känslor, tankar, funderingar. Från att i ena stunden känna så stor glädje över graviditeten till att i nästa stund vara helt upp och ner och oförberedd på allt (kändes det som då). Att få ett plus på graviditetstestet är alltid en stor glädje och lycka, även denna gång. Men när tröttheten och morgonillamåendet slog till i gravidvecka 7 var jag allt annat än glad. ( I vecka 8 var vi på ett första privat ultraljud för att få se att det finns ett liv där inne )
Illamåendet och tröttheten gjorde att jag kände mig dålig som mamma till Isabelle, eftersom jag inte orkade vara den mamma jag varit innan. Helst av allt hade jag bara velat ligga på soffan, dra täcket över mig och sova dagarna igenom, men det går ju inte riktigt med en då 1 ½ åring i huset som kräver sin uppmärksamhet. Fy vilket dåligt samvete jag hade under dehär veckorna när jag mådde som sämst och var som tröttast. Jag grät en del och funderade om dethär verkligen var rätt. Alltså inte rätt beslut men rätt för Isabelles skull. Hon är ju ändå så liten än - tänk om hon blir jätteledsen över att få ett syskon, ett syskon som också behöver uppmärksamhet och närhet av hennes mamma. Tänk om hon känner sig utanför då och många andra tänk-om tankar som jag inte kommer på just nu vilka de var.
Jag har märkt av en del saker som varit annorlunda med denhär graviditeten och då jag var gravid med Isabelle. Bland annat min aptit. Jag har under tiden jag mådde som sämst haft så dålig aptit och levde på några enstaka saker dag ut och dag in i flera veckors tid, havregrynsgröt, nudlar, smörgås med ost och yoghurt. Jag var inte alls sugen på varma måltider, även om det nog slank ner något sånt mellan varven också då jag hade bättre dagar. Jag minns inte att det var så med Isabelle i magen. En annan sak var att då morgonillamåendet gick om på dagarna så blev jag otroligt hungrig istället - inte så enkelt med noll aptit det. Jag kände mig ständigt hungrig. illamåendet har också varit annorlunda om jag jämför med illamåendet jag hade då jag väntade Isabelle. Då märkte jag när morgonillamåendet gick över lättare + att det gick om fortare (vecka 7-13). Denna gång började morgonillamåendet i vecka 7 och höll i sig till ca vecka 18 och även om det var några dagar utan illamående då också så var nog dagarna med uppkastningar fler. Med Isabelle i magen mådde jag bara illa på morgonen, denhär gången hade jag några enstaka veckor då jag kunde vara illamående på kvällarna också...
Bild från ultraljud i vecka 13
Den värsta tröttheten gav iallafall med sig där efter 13 veckor, vilket kändes superbra. Äntligen orkade jag lite mer även om morgonillamåendet höll i sig fortfarande. När illamåendet började lätta där kring vecka 18 kunde jag äntligen börja känna mer glädje över graviditeten och börja njuta mer och känna mig tacksam av att få vara gravid en gång till. Missförstå mig inte, tacksam har jag nog varit hela tiden innerst inne men att också få känna det nu. Innan hade jag mest lejdon av allt.
Jag har varit otroligt dålig att dokumentera denhär graviditeten också. Inte många magbilder finns att se på heller. Men saken är ju den att veckorna går så fort och med en snart tvååring i huset så finns det inte så mycket tid över att fundera på graviditeten. Men lite magbilder ska jag nog ta så småningom. Befinner mig i skrivandets stund i vecka 27. Mer graviduppdatering kommer inom kort :)
Kommentarer
